Dagarna springer iväg. Vakna, jobb, middag, natta barn, sjunka ner framför tv:n, godnatt. Runt runt går det. T hade inte sin bästa eftermiddag igår, var så trött och därmed superledsen eller arg är nog mer rätt beskrivning. Då visar sig svagheten och några naturgodisar åkte ner i magen. Jag vet att det kunde vara värre och att jag inte sladdar av banan pga det men jag blir så ledsen på mig själv. Hur svårt ska det vara??
Stått stilla fyra dagar nu viktmässigt, hoppas på ett genombrott nedåt igen snart. Behöver få 'se' att det jag gör fungerar.
Känns som om jag hela tiden längtar framåt. Undrar bara vad jag längtar till? Att livet ska passera? Att bara ta mig igenom?? Svåra känslor.