Min älskade lilla E fick jag väcka imorse 07.45. Tror inte hon sovit så länge på sina 4,5 år i livet. Sååå hårt sov hon och oj vad det kändes att måsta väcka henne. Resultatet blev att det var en hyfsat pigg och glad tjej härhemma i eftermiddags. Efter middag, glass och bad satt vi och myste. Hon i mitt knä. Tänkte att hon får väl vara uppe till minst sju ikväll då hon varit så duktig. Vad tror ni händer kvart i sju. Tror hon tittar på tv men hör på andningen att så är inte fallet- hon, min E, somnade i knät på mig. Det händer heller aldrig. Sover gör man i sin säng, aldrig någon annanstans. Enda gångerna det hänt tidigare har varit när hon har haft feber. Feber har hon inte men verkar ju tydligen vara väldigt trött. Min lilla go tjej!
Nu håller vi en tumme att det kanske plötsligt händer igen imorgon. Ställer in mig på att det inte blir sovmorgon- men tänk om??!!
imorgon ska bror firas och på söndag är vi bortbjudna på middag. Bara förmiddagarna att roa oss själva på. Det ska vi nog överleva. Kanske ett gympapass- eller nej, tror inte det :)
Ikväll rekord, vaken och kl är 22. Men nu är det nog.
Natt natt!