Tankar kring ätandet

Tänkte lite tillbaka på helgen då det barkade åt skogen. Början på förra veckan var helt ok men sen kom fredagen. Jag har haft två supertuffa veckor på jobbet. Fullspäckade dagar med kunder från morgon till kväll och utan avbrott förutom lunch. Härliga kunder men det suger energi under dagarna. Ingen matplan för fredagen och två supertrötta föräldrar hämtar ännu tröttare barn från dagis på fredag em. Det slutar med ett samtal till Bite line och vips sitter vi och äter pizza. Något som jag inte ätit på ett år eller två typ. Ännu tröttare barn badar efter pizzamiddagen, de bryter ihop och det blir mer och mer synd om oss. Vi slår till och äter blåbärsbakelse som inhandlats på väg hem. Är det fredagsmys så är det.
Lördag kommer och U ska firas. Nej jag behöver inte fika. Tar endast en chokladboll när alla är här- så duktig så. Ingen tårta. Sen lämnas jag två minuter själv i köket och vips åkte massa fika ner i magen.
Vi åt middagen vi bjöds på och sen kom kladdkakan fram. Inte kan man tacka nej till en ny kladdkaka syster bakat och tagit med sig? Nej det är faktiskt oartigt.
Söndag kommer och ungarna är på topp...när det gäller att bråka och suga musten ur oss. Japp, sista fikat åker ner i slasken- nej inte den under diskbänken.
Ser ju samband med hur jag använder allt som ursäkt för att äta. Åhh..vad mysigt vi har. Åhh...vad jobbig barnen är...Åhhh vad jobbet tär på mig.... Åhh..vad dåligt det går.... Åhh vad bra det går.

Känns som en never ending story.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0